Vi åkte från Stockholm igår, har tyvärr inte hunnit skriva förrän nu. Vi lämnade det soliga Stockholm för ett regnigt Norrköping, det känns ju sådär måste jag ju säga.
Men men, nu om helgen då.. Söndagen var ganska händelserik, i alla fall utanför Grand. Som vanligt stod vi parkerade utanför den guldiga entren i förhoppning om att så småningom få en skymt av någon i bandet. Hotellvärdarna såg lite smått irriterade ut när de fick se oss, de måste hata oss vid det här tillfället så som vi har hållt på hela helgen.
Vi visste ju att bandet någon gång under dagen skulle vara tvungna att komma ut, de skulle nämligen ha soundcheck lite senare på eftermiddagen. Så vi rörde oss inte ur fläcken, och då menar jag det bokstavligen. Vi stod stilla, på samma plats, utan att gå på toa, i fem och en halv timme. Jag är uppenbarligen stolt över mig själv, jag som vanligtvis har så dåligt tålamod vad gäller att vänta. Och vänta gjorde vi, tills vi till slut fick utdelning för vårt väntande.
Runt ca halv fyra kördes det fram två stora, svarta minibussar och en limousine utanför Grand Hotels entre. Det började stockas av folk runt omkring och trycket blev stort när de som stod längre bak försökte ta sig fram i folkmassorna. Till slut kom de i alla fall ut och ljudnivån steg på två röda när folk började skrika deras namn och be om autografer. Jag kan inte beskriva känslan som fyller hela kroppen när man står där och har dem framför sig, den är underbar. Hela min kropp har för vana att börja darra väldigt mycket när det händer något sånt, för att inte tala om efteråt. Då blir jag inte människa på flera timmar. Bruce själv kom inte ut, han tog bakvägen som alla andra dagar. Undra varför, det är inte likt honom.
Den tredje och sista konserten som var samma kväll slog de andra två, den var verkligen magisk. Han körde några av mina favoriter: The rising, The river, Jungleland och Twist and shout. Ett helt hav av händer applåderade E Street Band av scenen när de tackat för sig och återigen givit folket sitt förhoppningsvis trovärdiga löfte: "Vi kommer tillbaka".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar